Svenskarnas roll i Ålandsfrågan

November 19, 2015

 

Fjärde och sista delen av utdrag från min bok i Nya Åland. 

 

Historiskt har man inte kunnat verifierat att svenskarna aktivt försökte införliva Åland under den här tiden, utan att man säger att det var ålänningarna själva som låg bakom detta.
Lite överraskande slutsatser eftersom vi vet att svenskarna redan i slutet av 1916 försökte få Åland till sig innan det fanns någon återföreningstanke på Åland. När den planen gick i stöpet så finns det olika källor som nämner att svenskar, både höger och vänsterpolitiker under hösten 1917 säger åt ålänningarna att man behöver en manifestation av något slag för att kunna få ta över Åland.

 

I sin bok Jägare och aktivister (1927) publicerade Herman Gummesus en dagboksanteckning av en i Stockholm under kriget verksam finsk aktivist. Denne hade för den 16 juli 1917 antecknat, att han haft besök av Jan Sundberg som berättat, att han "från liberalt håll (professor Edén) blivit vidtalad för att åstadkomma en opinionsyttring från Åland för en förening med Sverige

 

Även högerriksdagsmannen Sam Clason sade åt Nandor Stenlid  "Res för Guds skull hem till Åland och hämta en folkadress"

Mitt i detta blir Finland självständigt och ägandeskapet hade förflyttas från Ryssland till Finland. Det var återigen en helt ny förutsättning.
Man gör ändå namninsamlingen rekordsnabbt och får den över den till svenska kungen. 

Då startar nästa utmaning, det finska inbördeskriget, och det är på allvar här som sjöfartsminister Erik Palmstierna börjar visa upp sig. Palmstierna ligger egentligen bakom allt viktigt som Ålandsrörelsen företedde sig efter inbördeskriget fram till beslutet i Nationernas Förbund 1921. Palmstierna la upp strategin och taktiken för Ålandsrörelsen, han eller hans politiska skrivare skrev alla viktigare internationella dokument som ålänningarna delade med sig till olika internationella representanter. Han bildade även det illegala landstinget på Åland och övertygade Julius Sundblom att byta sida.  

Palmstierna måste vara en av de politiker i svensk nutidshistoria som har haft mest att säga till om, speciellt när det gällde utrikespolitiken. Han blev ju också utrikesminister efter sina år som sjöfartsminister. Frågan är om det finns någon annan svensk politiker som inte har varit statsminister som styrt Sverige lika mycket som Palmstierna gjorde ett några år. 

Man kan inte annat än beundra hur han styrde scenen med Ålandsfrågan. Hans största bedrift var nog när han egenhändigt lyckades få upp Ålandsfrågan till Nationernas Förbund. 

Efter att Ålandsfrågan hade blivit iskall, kallade Palmstierna det illegala landstinget till att träffa kungen. Palmstierna fälla fungerade och Björkman och Sundblom blev arresterade. Nationernas Förbund måste nu ta upp frågan. 

 

Palmstierna hade som sagt bra kontroll över både svenska kungen och den svenska regeringen. Man kan säga att Palmstierna låg bakom två “åländska” Kuppförsök under finska inbördeskriget.

Palmstierna låg definitivt bakom när man försökte pressa Finland att ge Åland till Sverige, men man kan även ana att han hade ett finger med i spelet när tyskarna (via svenska kungen) erbjöd Åland till Sverige samt påtryckningen av ryssarna 1916. 

För Palmstiernas del tappade han en stor del av sitt makt när regeringsmakten skiftade i Sverige oktober 1920 och visserligen blev Palmstierna utsedd att fortsättningsvis hantera Ålandsfrågan men från London där han blev Sveriges “ambassadör”. Han kunde helt enkelt inte styra den svenska regeringen och kungahuset längre. 

 

Den 100 åriga längtan till Sverige på Åland var snarare 100 dagar lång. Den kom dessutom ursprungligen från de djupa kontakter man hade haft med svenska myndighetsrepresentanter medan man hade spionerat för tyskarnas räkning.
Palmstiernas bidrag till den åländska separatistiska rörelsen kan inte överskattas. 

Ålandsrörelsen skulle till största sannolikhet inte fått träffa alla internationella kontakterna utan svenskarna hjälp.

 

Avslutningsvis använder svenskarna “bevis” i sin slutplädering som är minst sagt svaga.  

 

  1. Den 100-åriga längtan, (först i  December 1917 bestämmer sig Ålandsrörelsen.)  

  2. 96% av Ålands myndiga befolkning vill höra till Sverige. (det var max 57%)

  3. Åland ligger närmare Sverige än Finland. (Man använde förvrängd karta för att bevisa det.) 

 

Alla dessa tre “fakta” visste de finländska förhandlarna och även rapportörerna från Nationernas Förbund att var falska. 

Please reload

Featured Posts

Självstyrelsens glömda hjältar

January 7, 2013

1/1
Please reload

Recent Posts

July 19, 2017

June 27, 2017

Please reload

Archive
Please reload

Search By Tags
Please reload

Follow Us
  • Facebook Basic Square
  • Twitter Basic Square
  • Google+ Basic Square

Skonertvägen 23 C Mariehamn, AX 22 100  |  358-(0) 457 3135 416

  • Twitter Basic Black
  • Facebook Basic Black
  • Instagram Basic Black
  • Facebook - Black Circle

© 2017 by Mats Adamczak Proudly created with Wix.com